Orkar inte riktigt skriva, är trött, slut, dragen. Bränt mig på ryggen den här dagen har jag också hunnit med. Badat i malmen, badat i långsjön. Ja trevligt har det iallafall varit. Men nu är jag död så tack för idag grabbar och godnatt!

Jag har svårt att hata människor har jag märkt.

Trodde jag hatade en människa efter all skit jag fått ta. Men så står vi där öga mot öga. Och allt som kommer fram är tårar, tårar för hur sårad jag blivit, för hur ledsen och hur felbehandlad jag har blivit. Vill varken krama dig eller säga att allt är lugnt. För det är inte lugnt, spelar ingen roll om du var på dåligt humör. Man gör inte så! Det är inte okej. Såg hur mycket ångest du hade efter all skit du gett mig men det hjälper inte, för allt du hade behövt göra var att ringa och säga förlåt. Men du kan inte komma ett år senare och lysa ångest och tro att jag ska förlåta dig. För det gör jag inte, det kan jag helt enkelt inte. Visst tar det ont att stå och ta emot skiten du ger mig. Men det som tar mest ont är när hon frågar varför du är arg på mig, varför du hatar mig. För jag har inget svar, inte en enda aning. Hon far illa av ditt beteende mot mig. Tänk på det!

Bra uppdatering, iknow!... 

Inte riktigt, trodde det skulle bli en seg dag med rastlösheten på topp men icket! Hann knappt komma hem så blev jag upphämtad och vi drog och bada i malmen, SÅ som jag har längtat! Låg i vattnet säkert 20 minuter och snackade skit med en av grabbarna. Åkte hem, käkade middag med en annan av grabbarna, hjälpte till att städa hemma hos honom, drog och slog några bollar på golfbanan. Den ni! Riktigt kul var det faktiskt, OCH sen fick jag äntligen spela mitt älskade mario. Det där asgamla spelet ni vet? Där man kan flytta sig med en flöjt, äh jag älskade det! Lyckades somna, vaknade, såg film och nu är jag hemma! Hoppas på malmen imorgon också.. kommer ett inlägg senare om hur mycket roligt jag och Lindis hade det och om hur mycket jag ogillar att hon har dragit hem! Kärring!

Skulle skriva igår men fick ingen tid till det helt enkelt.

Åkte båt igår, fett soft alltså! Jag, Linda och min fina fru drog iväg. Helt underbart! Solen var med oss hela vägen. Sen hem eller ja till Norrtälje och softa i parken, träffa människor jag inte träffat på flera år! Hjälpa en pruttfull människa hem och sen hem, vidare till nästa ställe. Slutade mindre bra så vi smög oss därifrån, kom till nästa ställe, slutade med att en idiot fick en fin smäll utav mig. (man pratar inte skit om min bästa vän, och verkligen inte när han är död!) Han förtjänade smällen kan jag tala om för er! Drog vidare och satt ute och softade till drygt halv 4 imorse.. Kom hem och hade lägesrapport, två stycken sov på soffan och jag och Lindis i sovrummet. Ja perfekt dag. Och nu har vi legat och stekt oss i solen och jag väntar på VÄRLDENS segaste kvinna så vi kan dra vidare!  

Jag skulle berätta en helt annan sak. Men det slutade med att L visste allt. Jag har aldrig pratat om det, berättat för någon hur allt var. Orden bara flög ur mig men ändå så tog det så ont, varje ord tog emot. För det påminde om dig. Det påminde mig om att du inte är kvar. Jag hade gråten i halsen hela tiden men lyckades på något sätt hålla borta tårarna. Även om hela jag skrek inombords. Det hela slutade med att jag var helt yr, tung i huvudet och ett jävla tryck över bröstet och L hade ont i magen efter historien jag berättat.. Kort efter slog det mig att det är min historia, jag har upplevt all den där skiten som L bara fick magont av att höra på. Då tog det ännu lite ondare. Kan inte riktigt släppa att jag inte får träffa min bästa vän igen... Jag saknar dig!