Frågan är ju bara vad som är hemma? 

Hur som så är jag iaf tillbaka i Norrtälje. Har hunnit med att åka; Flyg, Bil, Tåg och Buss! Jag har sprungit runt och packat upp och städat som en galning. Har också skottat upp gången till stugan eftersom min granne tycker det är för jobbigt att skotta ordentligt så var det som att bestiga ett berg för att kunna ta sig till dörren. Men nu är det ordnat! Nu sitter jag och luktar på mina rökelser, lyssnar på musik och väntar!!! Alltså jag är så glad, så lycklig... Ja gud ändå! Imorgon går mitt internet ut också.. ifall någon skulle tycka det är konstigt att jag inte är inne på internet ett tag framöver så är det därför.. men vill ni något har ni förhoppningsvis mitt nummer! NÄ nu ska jag fortsätta vara glad och lycklig!!!   

Jag packar det sista, suckar över att väskan just och pass går att stänga. Tittar mig omkring och innan jag ens har åkt så har jag redan börjat sakna, min familj, min otroligt sköna säng, min soffa. Ja allt här hemma. Klockan 7 imorgon åker jag och mams ner till Umeå flygplats. Jag önskar jag hade hunnit med att umgås med fler, jag har inte ens träffat hälften av dom jag skulle vilja ha träffat. Mamma gör en av mina favorit maträtter och ja jag älskar henne! Men det ska kanske bli rätt skönt att komma hem, jag saknar ju ihjäl mig efter dromedaren. Nej nu ska jag umgås med min fina familj!

Att stå där bland alla andra som skriker dom  vackra ramsorna, det är förjävla bra! 

Jag försöker att tänka positivt, det har inte hänt något. Ingen ström på mobilen bara.. Det måste vara så helt enkelt. Det får inte ha hänt något! ♥

Medans jag är orolig så kan jag ju säga att gårdagen inte var allt för dum. Jag hade faktiskt ärligt talat kul. Visst ångesten kom i stora mängder .Men jag hade kul, vi spelade "2gether" ett väldigt roligt spel! Mjo men det var väl det, jag har badat badkar också.. så jäkla skönt, förutom att varmtvattnet tog slut. Nu ska jag försöka se en film och försöka koppla bort oron.

Jag bryr mig faktiskt inte om att de flesta säger att du inte är bra för mig. Spelar ingen roll att den och den inte tycker om dig, för jag tycker verkligen om dig! Jag har försökt skjuta fram att du inte kommer vara där när jag kommer hem. Men jag antar att det inte gick längre, fan jag ville ju inte lämna dig trasig och jävlig men jag åkte ändå. Jag åkte och hoppades på det bästa. FUCK YOU alltså fan vi skulle ju hålla ihop! Vi skulle ju ordna det. Kommer du gå tillbaka till din kärlek? Till MDfuckingPV igen? Kommer du låta det älska dig för att sen döda dig? ÅH Vad jag hatar det här!

Jag älskar dig! 

Vi lyckades somna sent inatt igen men det blir väl så när man ses så pass sällan som vi gör, vi pratar på om precis allt möjligt fortfarande. Vi ses ju inte varje dag precis så det är ju en hel del grejer som vi har att ta igen. Att ta igen ett år på några dagar är ingen lätt match precis.  

Tyvärr så är hela grejen rätt skrämmande. Jag förstår faktiskt mig inte på just den här personen. Den känner mig inte, har aldrig träffat mig men ändå så verkar den känna mig? Hur kan det vara möjligt? .. Jag förstår samtidigt att det är klart att man vill skydda sina vänner från allt det dåliga. Men vi har varit i det dåliga, varit med om det dåliga. Vi förstår oss på varandra på ett helt annat sätt än vad du gör. Vi har suttit i det sjunkande skeppet och en del dagar går det rätt okej men andra dagar så måste vi slåss för våra liv.  

Det är ingenting vi vill göra, tro mig hade vi velat göra det så hade vi inte ens försökt kämpa för att inte görat. Varje dag är en kamp och jag vet hur stor inverkan en människa som har suttit i samma sjunkande skepp kan ha. Att se en människa som suttit där och sen tagit sig upp, det ger iaf mig hopp om att det inte är helt omöjligt för mig.  

Vi stöttar varandra, visst vi faller tillsammans en del gånger men då kanske du ska komma ihåg att vi kämpar oss upp tillsammans också. Om du ändå förstod hur det är, det var något frivilligt men det blev till en sjukdom. En sjukdom som du troligtvis aldrig någonsin kommer förstå dig på. En sjukdom som vi måste handskas med resten av livet. Så med andra ord är det bara dumt att du ska döma mig innan du ens vet vem jag är eller vad vår sjukdom egentligen handlar om.