Jag satt där i min egna värld som vanligt och när jag kände hur paniken kom över mig så försökte jag koncentrera mig och få mig själv att förstå att det var bara ännu en som var lik dig.. men det var inte någon annan, utan det var verkligen du som stod där. Jag har aldrig känt mig så liten tidigare.. Så ensam eller så rädd. Dom få minnesbilderna jag har började komma upp och jag gjorde verkligen allt för att få bort dom, ta bort det onda.. Efter en stund så slutade tårarna rinna och jag insåg att jag tyckte att allt var så sorgligt.. Som en absurt berättelse.. men sen slog det mig att det var ju mig det handlade om. Han har aldrig fått ta så mycket som ett ORD för det han faktiskt gjort, men jag då? Alla gånger jag har försökt tvätta bort det smutsiga, skrubba bort det äckliga... Alla gånger jag har vaknat i panik på nätterna, alla tårar jag har gråtit över honom. Strax innan jag hoppade av bussen så viskade jag tyst i hans öra "Jag hoppas du skäms, riktigt ordentligt" sen gick jag bort från det sorgliga, det onda, det jobbiga, det äckliga. 

Idag hade vi typ en kort föreläsning om 12-steget och jag måste säga att jag tycker det var intressant även om det inte är något för mig.. att jag ska sitta i grupp och prata? Aldrig i hela mitt liv! Jag som alltid sitter tyst och bara låtsas vara intresserad frågade tillomed en FRÅGA idag under föreläsningen.. Imponerande måste jag säga! Dagen har gått snabbt ändå och träffade på Maddo också.. sist jag såg henne var hon gravid och nu är hon gravid igen med sitt tredje barn, Grattis tjejen! Och nu får jag ett sånt där sms som gör en mindre glad.. Jag kan inte se den människan med oss andra. Nej usch.. kanske försöka äta något? Jag som alltid älskat mat, jag älskar mat men jag får inte i mig maten längre... ähh TJA!

Igår var verkligen kaos.. det är väl det idag också men igår klarade jag inte, jag orkade inte och då ställde min underbara fru upp! Klockan ett inatt tog jag min packade väska med dom viktigaste sakerna och gick genom hela jävla Norrtälje för att spendera natten med frugan. Jag tror fan i mig att vi har pratat om ALLT möjligt HELA NATTEN.. Jag menar sova var ju inget alternativ.. att mardrömmarna ska få ta kontroll över en.. nej tack, då håller jag mig hellre vaken så jag kan styra lite över mina tankar iallafall.. Imorse drog jag och frugan duktiga som vi är till fabriken trots 0 timmar sömn. Vi fick skrattattacker när vi kollade på en video och jag skrattade verkligen med hela hjärtat.. det var skönt! Dock fick frugan humörsvängningar längre in mot dagen men jag kunde bara skratta med henne.. kändes verkligen som om vi läste varandras tankar.. Båda fick ju såklart stickprov.. haha så typiskt! Och det bästa var väl att personalen inte kunde göra ett skit! Trots att vi såg massa saker som inte fanns.. Ja om vi säger så här, tacka gudarna för koffeintabletter! Sen att frugan låg i soffan hela dagen är ju en helt annan sak! NU ska jag försöka trycka i mig yoghurt som jag fick av A.. eftersom mat har väl inte varit min bästa vän dom senaste dagarna... och kontrollera mina kortslutningar! 

Min kväll blev faktiskt riktigt bra!
Inte ofta det händer men drog till frugan och käkade pizza med A och snackade skit.. Eller ja det var väl mest dom två som pratade i munnen på varandra. DOM skulle faktiskt kunna vara med i en debatt på tv och få riktigt många tittare genom att bara prata om en sax! Ni som läser fattar inte det där men det gör dom två. Och jag fick äntligen träffade den omtalade H, Mycket trevlig människa! Vi pratade mycket om min och frugans båtresa och om båt överhuvudtaget.. mycket intressant samtalsämne faktiskt! En 7-dagars kryssning... SÅÅÅ NICE det hade varit!  

Jag&Frugan på båten!

Toppen! - En så gott som tom kyl, inga pengar och det snöar!

Typ 16år, ordentligt skev och mådde riktigt bra!

Jag bryr mig om en människa så otroligt mycket. MEN det jag inte förstår är HUR SVÅRT det kan vara att svara i telefonen eller svara på ett sms !?.. är det svårt? .. OM du nu verkligen INTE vill prata med mig (vad jag har gjort är ju ett frågetecken) så kan du åtminstone svara på mitt sms där jag bara frågar OM DU ÄR OKEJ eller inte... Det är väl inte så jävla svårt att skriva "ja" eller VAD SOM ... nej istället skiter du i att svara och jag sitter här och har riktigt ont i magen, gråten i halsen och är sjukt orolig att något har hänt dig... Jag hoppas iallafall att du är okej!

Jag är så jävla stolt över honom och mig själv faktiskt. 
5 månader har vi kämpat oss igenom och fler ska det bli!

Det är inte lätt alla dagar men tack vare ditt stöd så går det ändå.

Jag är verkligen glad att vi gör det här på varsitt håll men ändå tillsammans!  

Vi är rätt så jävla bra, faktiskt! ♥

Ja, jag är en massa jävla avundsjuk på honom. Han kom liksom på rätt ställe och jag skulle kunna döda för att få den chansen han fått. Han förtjänar allt det där, det gör han verkligen! Men nu kommer det här egot som han lärde mig att jag måste vara.. När allt blir bra för honom så kommer han förmodligen hämta alla sina grejer och det är självklart att han ska göra det.. Det är inte det.. det är väl mer det att när han gör det så kommer han inte "behöva" ha kontakt med mig längre.. nu "måste" han ju nästan det eftersom jag har alla hans grejer... men sen då? Det är väl att förutspå framtiden men det finns ju en chans att efter allt det där så kommer han inte vilja ses längre och det kommer bli tufft ifall det blir så.. För det går inte en enda dag utan att jag saknar han och då hörs vi ändå lite då och då.. tänk om vi aldrig mer skulle höras av? Tänk om min bästaste skulle välja bort mig ur hans liv... Ja jag får väl ta det då när det händer.. jag var bara tvungen att skriva av mig och säga ännu en gång hur mycket jag saknar den bästa människan jag någonsin träffat ♥