Jag skulle berätta en helt annan sak. Men det slutade med att L visste allt. Jag har aldrig pratat om det, berättat för någon hur allt var. Orden bara flög ur mig men ändå så tog det så ont, varje ord tog emot. För det påminde om dig. Det påminde mig om att du inte är kvar. Jag hade gråten i halsen hela tiden men lyckades på något sätt hålla borta tårarna. Även om hela jag skrek inombords. Det hela slutade med att jag var helt yr, tung i huvudet och ett jävla tryck över bröstet och L hade ont i magen efter historien jag berättat.. Kort efter slog det mig att det är min historia, jag har upplevt all den där skiten som L bara fick magont av att höra på. Då tog det ännu lite ondare. Kan inte riktigt släppa att jag inte får träffa min bästa vän igen... Jag saknar dig!