Vet inte om jag ska kalla det ironiskt eller lustigt eller bara jobbigt?
Försökte leta rätt på ett papper igår, hittade inte det utan breven som jag skrev till Anna. Breven som jag aldrig skickade, eller ja skulle jag skicka dom till himlen? Men hur som, så läste jag breven jag skrivit. Och i ett av dom stod det om dig gubben, om din första ö. Om hur rädd jag var, om hur arg och ledsen jag var på dig för att du gjorde så. Men också om hur glad jag var att du överlevde. Men det var då, även om det känns som om vi sågs igår så är det alldeles för länge sen nu. Men vi ses allihopa när jag kommer upp till er!