Jag vet att det förmodligen tar väldigt ont när du tror att den enda du har vänder dig ryggen. Men så är det inte, jag gör inte det, inte han heller. Vi finns där för dig, men inte på dom här villkoren. Du ska veta att jag känner mig rutten, riktigt jävla rutten men vi har varit där du är, och vi har tagit oss upp därifrån också, vi har kämpat och slagits som alla andra som gör den resan. Och du vet mycket väl att jag inte tänker låta någon annan förstöra det här för oss. Men det som gör att jag gör som jag gör just nu är pga dina val i livet. Jag gör det inte för att vara elak, jag gör det för att du ska förstå att om du fortsätter på den vanliga stigen så har du inget kvar sen. Förmodligen så har inte vi dig kvar i livet ens. Och det är de sista jag vill. Jag vill att vi ska umgås men du vet också under vilka förutsättningar vi kan umgås. Du är så van vid att någon annan alltid finns där för dig, alltid fixar det åt dig. Men den här gången var det din tur. Och du tog den inte, så nu får du kämpa dig upp med dina egna två ben och vi kommer finnas där, jag kommer skriva brev, jag kommer att hälsa på. Men du måste ta eget ansvar nu, det är dags för det. Jag vill att du ska skapa dig de livet vi skrev om, det du längtade efter. Och det kan bara du själv skapa, det är bara du som kan göra förändringen. Jag är trött på att se det här, och den här gången gör jag annorlunda och hoppas innerligt att det fungerar.