Jag har svårt att hata människor har jag märkt.

Trodde jag hatade en människa efter all skit jag fått ta. Men så står vi där öga mot öga. Och allt som kommer fram är tårar, tårar för hur sårad jag blivit, för hur ledsen och hur felbehandlad jag har blivit. Vill varken krama dig eller säga att allt är lugnt. För det är inte lugnt, spelar ingen roll om du var på dåligt humör. Man gör inte så! Det är inte okej. Såg hur mycket ångest du hade efter all skit du gett mig men det hjälper inte, för allt du hade behövt göra var att ringa och säga förlåt. Men du kan inte komma ett år senare och lysa ångest och tro att jag ska förlåta dig. För det gör jag inte, det kan jag helt enkelt inte. Visst tar det ont att stå och ta emot skiten du ger mig. Men det som tar mest ont är när hon frågar varför du är arg på mig, varför du hatar mig. För jag har inget svar, inte en enda aning. Hon far illa av ditt beteende mot mig. Tänk på det!

Bra uppdatering, iknow!... 

Inte riktigt, trodde det skulle bli en seg dag med rastlösheten på topp men icket! Hann knappt komma hem så blev jag upphämtad och vi drog och bada i malmen, SÅ som jag har längtat! Låg i vattnet säkert 20 minuter och snackade skit med en av grabbarna. Åkte hem, käkade middag med en annan av grabbarna, hjälpte till att städa hemma hos honom, drog och slog några bollar på golfbanan. Den ni! Riktigt kul var det faktiskt, OCH sen fick jag äntligen spela mitt älskade mario. Det där asgamla spelet ni vet? Där man kan flytta sig med en flöjt, äh jag älskade det! Lyckades somna, vaknade, såg film och nu är jag hemma! Hoppas på malmen imorgon också.. kommer ett inlägg senare om hur mycket roligt jag och Lindis hade det och om hur mycket jag ogillar att hon har dragit hem! Kärring!