Jag älskar dig mer och mer för varje dag som går.

I really don't understand, don't want to understand either. Just miss you and wonder why.

Det känns som en storm. massor av vågor. Upp och ner hela tiden. Försöka sysselsätta mig, göra saker, allt för att slippa den där smärtan, saknaden. Borde egentligen vara van, men man blir fan aldrig van vid en sån här sak. Det gör lika ont varje gång, om inte ondare. Önskar att det onda försvann, att du kom tillbaka. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag som en liten flicka gick och plingade på hemma hos dig en lördagmorgon, inte bara en. Det var många dagar. Och när din  mor öppnade dörren och sa att du sov, blev jag chockad, klockan var ju halv tio på morgonen och du sov.. Vilket barn sov så sent? Jag var sex, du var sju. Det är sexton år sen nu. I sexton år har du varit min vän, fortfarande min vän. Föralltid. Så varför lämnade du oss? Jag kan inte förstå det, jag vill inte förstå det och jag förstår det inte. Du ska bara vara här och ingen annanstans. Så vakna, upp och hoppa vännen. Så vi kan skapa mer minnen att le åt när vi blir äldre. Vakna bara.

Grattis på födelsedagen kompis ♥

I could give anything to hear your breath.