Inte det att dom andra inte har betytt något för mig för det har dom, det gör dom. Jag saknar dom varje dag. Men med dig var det något speciellt. Vi var ett team. Vi klarade allt eller ja, allt förutom det. Jag kan inte komma ihåg när jag senast kände mig så liten. Det gör ont, varje dag. Ibland är det bättre dagar och jag är riktigt glad att dom dagarna finns för annars vet jag inte hur jag skulle klara av dagar som den här. Jag har så många frågor till dig, tusentals faktiskt. Men jag vet att jag aldrig kommer få några svar. Jag saknar tryggheten jag kände med dig, hur du alltid fick mig att skratta, hur bra du fick mig att må, att du försökte förstå, att du alltid fanns där för mig. Jag saknar allt med dig. Det gör helt enkelt väldigt ont, kom tillbaka och ta bort det onda!

 
Bryr sig om någon man aldrig ens träffat?

Säg aldrig att du inte kommer försvinna, att du ska stanna kvar här. För det gör du ändå inte. Det är bara massa skitsnack. Lova aldrig någonting. Låt inte vem som helst få ta en plats i ditt hjärta. Var noga med vem du släpper in. Va inte rädd. Det blir bättre. Men samtidigt, hur kan man inte vara rädd? Men det blir kanske bättre, inte som förut. Om det nu bara är 20% som överlever det. Kan ni överleva det då? Kan ni vara två av dom som klarar er? Konstigt att man vet att det är så få som klarar sig men ändå så på något konstigt sätt så saknar man det. Saknar inte det livet. Saknar bara att inte behöva känna någonting alls, även om det bara är just för stunden.

Galen helg.

Torsdags - Kapten röd.
Fredags - Malmen. 

Och i lördags hängde jag på tjejerna till parken. Umgicks också med en människa som jag var med för typ 5 år sen? Hur roligt som helst! Igår låg jag död. Men det tyckte inte pojkarna om eller ja dom brydde sig inte för det var fullt ös här igår. Även om vi bara var 6-7 stycken så kändes det som om vi var 20-30 stycken. Varken kroppen eller huvudet gillade det. Idag hade jag däremot gillat det. Är rastlös trots att jag vet att jag har saker jag borde göra. Typ packa vore kanske bra? Men jag gör det sen, det är ju bara måndag än så länge. Imorgon ska vi åka och köra go-cart? Grabbarna har gått runt idag och påstått att dom ska vinna. För mig handlar det inte om att vinna, jag ska ha riktigt tur om jag ens lyckas hålla mig på banan!  

Jag hade tänkt vara hemma och tvätta igår.

Men så blev det ju inte, först drog vi till Riala och badade i typ 2 timmar. Sen hem och byta om. För att sen få frågan: "Kapten Röd spelar ikväll, kan du inte följa med? Jag betalar". Tog mig ungefär 2 sekunder att säga ja. Åkte långt som fan ut i skogen. Ut på barnens ö. När vi kom dit så var Jannice och co där! Så hängde med dom och sen började han spela. Jävla vilket drag det var. Helt UNDERBART! Tappade bort M, ingen aning om vart hon försvann. Lyckades hitta en plats i en bil hem. Åkte hem och tog ett kvällsdopp med Benny & co. Så jävla soft kväll! Och ja, M hade lyckats ta sig hem och ligger hemma. Skönt! Nää sola och bada nu, peace!

Imorse åkte mamma hem, det var lite tomt när jag kom hem idag faktiskt.

Men men jag har absolut inget vettigt att skriva, eller jo massor men inget jag orkar skriva. Peace!

I torsdags kom ju som sagt min mamma.

Och igår hade vi en heldag inne i stan. Åkte och klippte oss och färgade fransar och bryn. Fick till och med ett glas vin och nötter medans vi väntade. Har aldrig någonsin fått det förut på en hårsalong! :) Efter två timmar där så fortsatte vi till ett cafe och sen sprang vi runt på tusen olika affärer. Avslutade med att äta riktigt god mat! Kom hem och satt och snacka skit, packade upp mina nya grejer jag fick och käkade glass & jordgubbar. Helt perfekt dag! Och nu idag ska vi nog ner till arkadien och ligga där. Eller så åker vi in till Täby och shoppar lite mer! Hur som, har jag någon gång sagt att jag älskar min mamma?  

1 år har jag varit inskriven på min "kära" sysselsättning, i ett år har jag krigat mig igenom all skit, för ärligt talat. Ni vet inte vad det är vi går igenom. Ni har inte en aning, ni kan läsa tusentals böcker men kommer ändå aldrig att förstå. Har sprungit och lämnat up i ett år också. Jag hatar det! Men samtidigt som det har varit skit och jävligt så finns det mycket bra också. Man blir som en familj fast ändå inte. Jag är faktiskt stolt över mig själv som har varit ifrån något jag en gång älskade mer än allt (älskar det fortfarande) i över ett år nu!