Inte det att dom andra inte har betytt något för mig för det har dom, det gör dom. Jag saknar dom varje dag. Men med dig var det något speciellt. Vi var ett team. Vi klarade allt eller ja, allt förutom det. Jag kan inte komma ihåg när jag senast kände mig så liten. Det gör ont, varje dag. Ibland är det bättre dagar och jag är riktigt glad att dom dagarna finns för annars vet jag inte hur jag skulle klara av dagar som den här. Jag har så många frågor till dig, tusentals faktiskt. Men jag vet att jag aldrig kommer få några svar. Jag saknar tryggheten jag kände med dig, hur du alltid fick mig att skratta, hur bra du fick mig att må, att du försökte förstå, att du alltid fanns där för mig. Jag saknar allt med dig. Det gör helt enkelt väldigt ont, kom tillbaka och ta bort det onda!