Direktlänk till inlägg 27 juni 2011
Jag hatar det här.
Det är tredje gången jag vaknar till på mindre än en timme.
Ligger i fosterställning och vågar knappt öppna ögonen, det är alldeles för verkligt. Men till slut öppnar jag dom, kryper under täcket med mobilen och bläddrar igenom den för att se om det finns någon jag kan ringa, någon jag kan spring hem till så jag slipper sova ensam, slipper vara rädd. Men jag vill inte störa, vill inte väcka folk. Det är ju bara en dröm i deras ögon. Men dom vet inte att det skär i hela bröstet, att de är svårt att andas eller att jag är livrädd för att somna om. Det är ju det här medicinen ska hjälpa till med. Att få dom att försvinna eller åtminstone bli lugnare. Men den turen hade jag inte idag helt enkelt. Det jobbiga är väl att det spelar ingen roll hur många knivar jag har vid sängen för att jag möjligtvis ska kunna försvara mig, För när jag väl somnar om så har jag ingen kontroll. Jag kan inte trycka undan eller styra det jag tänker på när jag sover.
6 månader har gått sen vi sa hejdå. Det värsta hejdå i mitt liv. För vi var där tillsammans, bara du och jag som hade tiden att prata och skratta. Tiden att förlåta varandra innan du tog ditt sista andetag. Paniken som jag kände då fick mig att spr...
Det är som ett stormigt hav.Ibland slår det till så kraftigt och plötsligt och lika plötsligt blir det lugnt igen. Lugnet har jag inga problem med, det är de kraftiga.Vet bara inte riktigt hur man ändrar vädret mitt i en storm.Tills dess att jag ve...
För precis ganska exakt fem år sedan så gav vi varandra en godnattkram och pussades som vi brukade göra. Du bad mig att väcka dig för du skulle och jobba. Självklart gjorde jag det. Jag försökte iaf. Tänk om vi hade vetat kvällen innan att d...
Ibland så är inte saker rätt.Rätt ofta, men ibland är det mer än inte rätt, mer än fel. Men jag är glad och tacksam över alla råd du gett mig, verkligen tack! Men det gör mig väldigt ledsen att din lilla tjej inte får växa upp med dig, samti...