Direktlänk till inlägg 26 juli 2011
4 månader utan dig.
Först förnekade jag det och sen var jag arg, jag var så arg på dig (är det fortfarande). Och efter det blev jag rädd, rädd för hur fan jag skulle klara mig utan dig. Och ärligt talat så är det en tuff match varje dag att veta att det inte är med dig jag ska spendera min dag. Och skuld, skuldkänslor, kunde jag ha gjort något? Varför gjorde jag inget? Sen gick jag in i ett mörker, lyckades komma ur depressionen tror jag iaf. Och nu står jag här och ska försöka acceptera. Vet inte hur jag någonsin ska kunna acceptera att du inte är här, att du aldrig kommer att komma tillbaka. Spelar ingen roll hur mycket jag än önskar det för innerst inne så vet jag ju att du är där uppe bland dom andra som också försvann alldeles för tidigt. Men ändå så går det inte en enda dag utan att jag önskar att du vore här.
6 månader har gått sen vi sa hejdå. Det värsta hejdå i mitt liv. För vi var där tillsammans, bara du och jag som hade tiden att prata och skratta. Tiden att förlåta varandra innan du tog ditt sista andetag. Paniken som jag kände då fick mig att spr...
Det är som ett stormigt hav.Ibland slår det till så kraftigt och plötsligt och lika plötsligt blir det lugnt igen. Lugnet har jag inga problem med, det är de kraftiga.Vet bara inte riktigt hur man ändrar vädret mitt i en storm.Tills dess att jag ve...
För precis ganska exakt fem år sedan så gav vi varandra en godnattkram och pussades som vi brukade göra. Du bad mig att väcka dig för du skulle och jobba. Självklart gjorde jag det. Jag försökte iaf. Tänk om vi hade vetat kvällen innan att d...
Ibland så är inte saker rätt.Rätt ofta, men ibland är det mer än inte rätt, mer än fel. Men jag är glad och tacksam över alla råd du gett mig, verkligen tack! Men det gör mig väldigt ledsen att din lilla tjej inte får växa upp med dig, samti...