Jag  vill  verkligen  inte  tillbaka!

Det bubblar inom mig, jag vet inte om det är ilska eller om jag bara är ledsen över att jag inte får hjälp, jag vill så gärna ha hjälp.. Jag visste ju om att samtalet som kom idag skulle komma och att svaret skulle vara Nej. Även fast jag visste så tog jag det nog lite hårdare än jag trott att jag skulle göra. Jag kämpar ju på men jag orkar snart inte längre. Jag har världens bästa stöd från han men jag kan inte lägga över allt på honom eller förvänta mig att han ska bära oss båda. För det går inte.. Jag vill inte tillbaka. Jag kanske är ledsen och arg men jag är nog mest besviken för att dom inte tar mig på allvar.