Funderar på hur allt blev som det blev.
Är länge sen jag skrev hur jag verkligen känner. Börjar med att jag skriver och skriver och slutar med att jag raderar allt. Försöker förtränga och glömma det mindre bra, det jobbiga, det onda. Det sägs att jag ser friskare ut, piggare, att min hy är fräsch. Och visst är det så, solen lyser och jag har tryckt ihop all skit långt inne. Men bara för att utsidan strålar så betyder det inte att insidan gör detsamma. Jag är glad över att få komma bort från gården och allt det dåliga som hänt här. Men det har hänt så mycket bra saker här också. Här har jag faktiskt träffat 3 människor som blev otroligt viktiga för mig i mitt liv, som fortfarande är viktiga. Önskar att alla tre fortfarande var kvar i min närhet. Har funderat på det här med vänner, där hemma vet jag precis vilka som är och inte är men här är det inte lika säkert. Dom jag har här, ställer dom upp för mig mitt inatten om jag behöver? Jag borde vara van vid att människor försvinner på ett eller annat sätt ur mitt liv. En del gånger är det riktigt jävla orättvist, men när människor som man tror man är nära väljer någon annan framför än själv. Känns det surt, Allra helst när man faktiskt älskar den personen och skulle ställa upp för den dygnets alla timmar. När det går så snabbt, och man ställer sig själv frågan; Vad var det som hände? Från att vara tighta och alltid ses till att man knappt hörs av..  
-
-
Hade tänkt skriva om hur skönt det ska bli att få något nytt och ja det gick ju bra.
- 
-
Avslutar väl med; jag saknar dig, saknar dig så det gör ont.