När allt det onda, äckliga och trasiga knackar mig på axeln 

bara för att håna mig så blir jag oftast bara mer trasig.  

-

Mardrömmarna, hur du tränger dig fram trots min medicin.

Jagandet, Skriken, Paniken, Tårarna.  

Varför kan du inte lämna mig ifred? 

 - 

-

Men det finns dom dagarna när det knackar mig på axeln

och jag blir påmind om att jag faktiskt har kommit långt.   

-

En sån dag som jag dansar fram.  

En sån dag som jag bara skrattar åt allt.

Även om ni förstörde mig.

Så står jag upp och ler åt hur tragiska ni är.  

 -

Men du, som förstörde mig totalt.

Dig kan jag varken skratta eller le åt.

Jag hatar dig N