Direkt jag försökte stå upp eller gå rakt så ramlade jag ihop.

Allt jag ville var att få tillbaka lite luft, så jag kunde andas. Men det är svårt att få luft när någon lagt ett krokben. Att ramla har jag gjort många gånger tidigare men den här gången gjorde det som ondast. Jag stod där med ett leende på läpparna och kände hur lycklig jag var. Jag trodde inte att någon lagt ut ännu ett krokben men så fel jag hade. När jag kände hur jag föll sakta men säkert slog det mig att du inte var där för att fånga upp mig.  

 - 

 Det onda, trasiga och det äckliga. Jag trodde jag äntligen skulle få slippa leva med det. Det var dumt att tro det för nu äter allt upp mig.   

-

Allt kändes som en sorglig film där jag hade huvudrollen. När jag sopade bort det tunga från axlarna och gick vidare visste jag inte att filmen skulle spolas tillbaka för att sen spelas upp igen. Samma sorgliga film med en trasig tjej som huvudroll. 

-

Men trots att det gör ont, att jag är trasig och att du fick mig att tvivla på den enda dröm jag någonsin haft så kan jag inte ens hata dig lite. 

-

För vad du än gör mot mig så är du min bästa vän. 

-