Nice life. hard weekend or last week or maybe it was before that week?

Gör en sak men säger något helt annat. Säger en sak men gör något helt annat. Säger nej. Men ändå så blir det ja. Hur vi än gör. Men det är bra. Fortfarande den där sköna sinnesron. Så otroligt skönt, sen att J har börjat ta upp kontakten med mig är ju bara helt underbart. Trivs som fan, som fisken i vattnet. Lovar att jag lätt kan leva med er båda två, utan problem. Lyckliga livet. Känner den där kärleken också. Underbara, vackra, älskade du. Såna som ni kastar man inte bort. Ni är värdefulla. Föralltid. Ni får mig att leva. Levande. Sovande. Saknanden. Lämnar dom aldrig. Fortfarande lyckliga gatan.

Du har varit nära på senaste tiden.

Låtar som vi lyssnade på spelas lite överallt och varje gång så rycker jag till, tittar omkring och inser att du inte är där med mig. Jag har träffat kopian av dig för bara någon dag sen, allt hon sa har du redan sagt till mig. Hon var precis som dig. Samtidigt som det var fint att se att hon var precis som du så var det jobbigt för det var inte du. Du var inte hon. Jag ser dig lite då och då. Drömmer om dig då och då. Skrattar åt dig då och då. Ler åt allt vi gjorde väldigt ofta. Du gav mig så mycket. Och jag önskar att jag kunde få ge tillbaka det. Du är så himla fin, var så himla fin. Du gav mig min livs bästa resa. Det går inte att förklara hur mycket jag saknar dig. 

Mår bra större delen av tiden.

Finns nästan alltid något där.

Bryr mig inte om problemen.

Det som händer det händer.

Flyter med.

Håller koll på det.

Ler lite åt allt möjligt.

Samtidigt som jag saknar.