Jag har nog aldrig saknat någon på det här sättet som jag saknar dig. Jag tänker på dig hela tiden. Jag drömmer fan om dig också, du lämnade ett stort avtryck i mitt hjärta. Vi skulle ju aldrig skiljas. Jag lärde känna dig för 1½ år sen och vi har inte träffats på alldeles för länge. Men det kanske tar en vecka, en månad, ett år eller kanske fem år. Men vi kommer träffas igen. Det måste vi göra, vi måste det helt enkelt.. Du är ju trots allt min första kärlek.

Love can touch us one time and last for a lifetime  

Jag vet att du är svag men jag tänker inte vara svag med dig, jag tänker göra allt jag kan för att du ska bli allt annat än svag!  Jag vet inte om du är sur på mig för att du kanske anser att jag lägger mig i för mycket. Men då får du vara sur på mig, för jag kommer göra allt för att du ska bli bra igen. Jag lämnade dig ju här, trasig och ensam. Jag kan inte göra allt, jag kan inte skydda dig från allt även om jag önskat att jag kunde görat. Men det lilla jag kan göra kommer jag fortsätta att göra. Det är i slutändan ändå ditt liv och dina egna val men om jag kan hindra en liten sak från att komma fram till dig så kommer jag göra det. Jag kommer aldrig sluta kämpa för dig, Jag älskar ju dig!

Jag bryr mig faktiskt inte om att de flesta säger att du inte är bra för mig. Spelar ingen roll att den och den inte tycker om dig, för jag tycker verkligen om dig! Jag har försökt skjuta fram att du inte kommer vara där när jag kommer hem. Men jag antar att det inte gick längre, fan jag ville ju inte lämna dig trasig och jävlig men jag åkte ändå. Jag åkte och hoppades på det bästa. FUCK YOU alltså fan vi skulle ju hålla ihop! Vi skulle ju ordna det. Kommer du gå tillbaka till din kärlek? Till MDfuckingPV igen? Kommer du låta det älska dig för att sen döda dig? ÅH Vad jag hatar det här!

Jag älskar dig! 

Vi lyckades somna sent inatt igen men det blir väl så när man ses så pass sällan som vi gör, vi pratar på om precis allt möjligt fortfarande. Vi ses ju inte varje dag precis så det är ju en hel del grejer som vi har att ta igen. Att ta igen ett år på några dagar är ingen lätt match precis.  

Tyvärr så är hela grejen rätt skrämmande. Jag förstår faktiskt mig inte på just den här personen. Den känner mig inte, har aldrig träffat mig men ändå så verkar den känna mig? Hur kan det vara möjligt? .. Jag förstår samtidigt att det är klart att man vill skydda sina vänner från allt det dåliga. Men vi har varit i det dåliga, varit med om det dåliga. Vi förstår oss på varandra på ett helt annat sätt än vad du gör. Vi har suttit i det sjunkande skeppet och en del dagar går det rätt okej men andra dagar så måste vi slåss för våra liv.  

Det är ingenting vi vill göra, tro mig hade vi velat göra det så hade vi inte ens försökt kämpa för att inte görat. Varje dag är en kamp och jag vet hur stor inverkan en människa som har suttit i samma sjunkande skepp kan ha. Att se en människa som suttit där och sen tagit sig upp, det ger iaf mig hopp om att det inte är helt omöjligt för mig.  

Vi stöttar varandra, visst vi faller tillsammans en del gånger men då kanske du ska komma ihåg att vi kämpar oss upp tillsammans också. Om du ändå förstod hur det är, det var något frivilligt men det blev till en sjukdom. En sjukdom som du troligtvis aldrig någonsin kommer förstå dig på. En sjukdom som vi måste handskas med resten av livet. Så med andra ord är det bara dumt att du ska döma mig innan du ens vet vem jag är eller vad vår sjukdom egentligen handlar om. 

Försvinn inte ifrån mig, du får inte lämna mig. 
Det spelar ingen roll hur mycket du än kämpar emot, jag ser igenom det.. Jag ser hur trasig du är älskling. Men du får inte försvinna. Det går inte! Jag kommer att komma tillbaka. Det vet du om, men kommer du tillbaka? Kommer jag få äta din supergoda köttfärs igen? .. Åhh älskling... alltså FUCK YOU om du försvinner, du får inte! Fan jävla MDfuckingPV.... Jag älskar dig!