Jag spelar ett spel med mig själv. Får alla andra att tro att jag gör något bra men egentligen är det så bra? Vad hjälper det att jag förklarar, att jag tar mig modet till att berätta när jag ändå inte ändrar på något? Vad hjälper det att jag tar bort en när det finns tio till? Ingenting. Jag har hackat den sista löken för ett tag framför. Minst tre dagar, även om tre dagar är lite så är det ändå bra, bättre än ingen dag. Men mitt spel har fått en till spelare. En viktig spelare som idag blev en pelare. Om jag inte kan göra det för min skull så ska jag försöka göra det för min medspelares skull. Ikväll blir det mys med en av J. Fett skönt, saknad som fan. Och imorgon kommer lillebror, älskade lillebror! Längtar som en tok!