Alla inlägg under april 2011
Vet inte hur ni tänker.
Orkar inte ens dela upp texten för att ni få som kanske orkar er igenom texten ska få det enklare att läsa, en mindre bra dag. När läkaren sa att det vore dumt att flytta omkring mig nu när det är som det är så trodde jag att det skulle vara så. Jag kopplade bort en eventuell paus. Men såklart, när det sakta men säkert har börjat vända, när jag orkar mig upp på morgonen även om det tar emot så tar jag mig upp, när jag faktiskt kan ha ett leende på läpparna och verkligen känna att det går på något konstigt sätt. Då kommer ni och ska vara duktiga och följa regler. Räckte inte med att jag sa hejdå till en nära vän som kommer vara borta alldeles för länge imorse? Nej tydligen inte, hem och försöka tänka ut vad man kan behöva för två veckor. Det är svårare än man tror när man inte har någon aning om var man ska. Sen att ni låser dörren och sen dumpar mig som om jag vore en påse med skit i.. ja vad ska man säga om det? Har iaf suttit i 2½ timme och väntat på att kanske få tak över huvudet för inatt iaf. När jag satt där så kände jag att det här var för mycket, det var det sista som behövdes. Jag har nog med saker. Kom inte och säg att ni vill hjälpa mig. Är det någon som helst hjälp att sätta en tjej som inte mår speciellt bra ute på gatan i två veckor? Nej precis, hade ni viljat hjälpa mig hade ni faktiskt för första gången i erat liv kanske tänkt om och inte följt alla dom löjliga reglerna. Visst jag blev utan tak över huvudet för något jag gjort. Men inte något jag kan komma ihåg hur hårt jag än försöker. Jag står för det absolut men det är ingen som helst lösning att göra någon hemlös i två veckor. Hur som, när jag började ge upp hoppet så kom det upp ett boende för tillfället. FAN vad skönt. Jävligt fint är det också, mycket mer städat än vad jag hade hemma. Dock så saknar jag mitt ljud. Förhoppningsvis så får jag stanna här tills jag får komma hem. Är inte speciellt lycklig på min socialtant men väldigt lycklig på ekonomitanten som ordnade det här. Vore superbra om jag kanske kunde få pengar också, tror faktiskt att jag behöver mat.. Är ju lite dumt att va utan mat i två veckor.
Eller inte!
(Förlåt ännu en gång för tidigare inlägg)
När jag ser hur två människor delar.
Delar på glädjen, på allt.
Diskuterar över vilket tvprogram man ska titta på.
Slåss om vilken musik som man ska lyssna på.
Kör varannan gång på vem som ska duscha först.
Handlar alltid för två
Delar upp vem som ska städa/diska/tvätta/laga mat.
Lyssnar på varandras problem som dyker upp.
Berättar värdelösa skämt för varandra.
Skrattar åt skämten men också åt allt kaos.
Njuter av livet tillsammans.
Delar på allt.
När jag ser det så tar det emot.
För vi hade det, vi delade allt.
Jag saknar dig!
Det är inte som förut.
När jag tänker på det så är det väldigt tråkigt att det inte är som förut men samtidigt, jag har på något sätt valt det själv. På något sätt har jag tryck bort dig, hållt dig utanför. Låtit dig vara ovetandes. Varför? Det har jag ingen aning om. Kanske för att innerst inne så vet jag att misslyckanden är nära. Och jag vill inte att du ska se dom igen.
-
-
Jag vill inte göra dig ledsen en gång till.
Jag gör det för att skydda dig, det du inte vet mår du inte dåligt av. Lovade mig själv för många år sen att jag aldrig skulle såra dig igen!
-
-
Jag vill kunna göra dig stolt.
Går inte att beskriva hur underbart det är att höra din röst eller se ditt ansiktsuttryck när du känner dig extra stolt över mig. Men just nu kan jag inte göra dig stolt, har ingen kraft till det. Men snart någon dag ska jag göra dig stolt igen.
-
-
Hoppas du vet att jag älskar dig.
Har alltid gjort det och kommer alltid att göra det.
Funderar över när jag slutade bry mig.
Hela helgen har varit innanför trygga väggar.
Så otroligt skönt att kunna slappna av i ångesten.
Träffade en gud/mästare igår kväll. Fantastiskt trevligt!
Behövde det här.
Märkte idag när jag kom hem att snön är helt borta?..
Hinner inte riktigt med, nyss var det snö och min stora fråga är vart fan har jag varit när den har smält bort? Spånhuvud!
Blundar för allt ett tag.
Tillåter mig själv att skratta.
Vågar njuta av livet och det fina sällskapet under helgen trots att allt är mitt i ångesten, men är det rätt sällskap så spelar det ingen roll var man är!
