Läste något i tidningen.

Hörde en sorglig berättelse.

Kryper fram, försöker förstå.

Lika trött dygnets alla timmar, med eller utan sömn.

En dröm eller min verklighet?
Varken ser, hör eller känner någon skillnad.

Tillät mig själv att bli bedövad.

Skönt att inte känna.

Men bedövningen försvann.

Läser tidningen.

Hör mig själv berätta den sorgliga berättelsen.

Är ingen sorglig berättelse.

Det är min verklighet.

Fuck.

Gör alldeles för ont.

Kan inte förstå.

Det här kan inte vara min verklighet.

Vill vara bedövad.

Det får inte vara min verklighet.

Kanske är en dröm ändå.

Måste vara en dröm.