Jag kan inte dom här spelreglerna.

Det enda jag vet är att det inte finns någon vinnare i det här spelet. Finns bara förlorare. Det är ett värdelöst spel. Du är väl medveten om att vad som än händer så slutar det i knas. En annan spelade det här spelet och hur bra gick det? Den förlorade stort, jag och alla andra som brydde sig förlorade stort. För när den förlorade spelet så förlorade den också livet. Och jag vägrar sitta och se på igen. Jag klarar inte av det, jag kan inte förstå varför man väljer det, visst jag är också nyfiken på det spelet. Men det här spelet är inte någon lek. Så snälla sluta! Vad fan ska jag göra för att du ska förstå att jag älskar dig?

 Idag skulle det ha varit din dag. Det är rätt sjukt att du faktiskt bara fyller 27 år, jag menar du hann inte ens uppleva din 27års dag. Det är inte okej! Men hur som så önskar jag att jag hade fått vara med dig och fira den. Jag önskar att jag fick vara med dig hela tiden. Det är tungt utan dig, men ändå så skrattar jag och låtsas som om allt är bra. Troligen för att det är så jävla mycket enklare att ha ett leende på läpparna och skratta. För ingen vet om det är sanningen, om jag skrattar för att jag tycker det är kul, om jag har ett leende på läpparna för att jag är glad. Skulle jag däremot gråta hela tiden så skulle folk se sanningen, se att jag saknar dig, att det är svårt och tungt utan dig, att den dagen du lämnade så gick en del av mig sönder. Då skulle alla se att jag inte riktigt är så glad som dom tror. Men Grattis på födelsedagen, hoppas det blir en underbar dag där uppe!