Avslutningsmöte.

Nu är det nära, samtidigt som jag är typ rädd så är jag överlycklig. Idag är det 15 månader sen jag skrevs in. Alltså 15 månader är fan länge, men samtidigt så är det ingenting om man tänker på hur mycket jag faktiskt hunnit med. Från hemlös till egen lägenhet, från beroende till oberoende, från inga till många. Ah fett bra helt enkelt! Men ah jag kommer nog sakna dom. Börjar förstå det mer och mer nu.. Det är på något skevt sätt som en familj. Har delat med mig av det mesta med dom i 15 månader. Mycket smink imorgon bah, brukar ju vara en fjolla och gråta när man ska säga hejdå. Hatar att säga hejdå. Borde inte vara ledsen över att lämna stället, ska ju bli så jävla skönt att bli fri, men utan alla dom andra så hade jag nog inte orkat med så länge som jag gjort. Ah tack för tiden typ? vi ses!