Direktlänk till inlägg 22 januari 2016
Du var så mycket.
Det är så konstigt att leva utan dig.
Absolut så har det blivit bättre, jag gråter inte längre varje dag, jag tillåter mig själv att göra roliga saker men även när jag har det roligt så kan jag helt enkelt inte få bort rösten i huvudet som säger, om du hade varit här. Då hade allt varit så mycket roligare, så mycket bättre. Jag är självklart så himla tacksam och glad över dom jag har runt om mig. Vet inte vad jag skulle göra utan dom. Men att du skulle dö var absolut det sista som fick hända. Det var de som inte fick hända i mitt liv. Men så hände det, och det tog luften ur mig. Hur hårt jag än försöker så är det alltid något som saknas i mig, jag känner det inuti i mig hur en del saknas där inne, hur det ekar tomt där. Jag tänker på dig varje dag. Men en del dagar då gör det sådär extra ont igen. Då jag bara verkligen önskar att du var här. Att vi bara satt i soffan och kramades och gjorde absolut ingenting. Det lugnet vi hade. Det har jag aldrig upplevt innan jag träffade dig. Vi kunde sitta breve varandra i flera timmar helt tysta och hålla på med vad vi än gjorde utan att det kändes konstigt på något sätt. För dig kunde jag berätta allt och du förstod mig alltid, vad det än var så förstod du mig. Så fruktansvärt skönt. Jag behövde aldrig be om ursäkt för att gjorde något konstigt för du förstod varför jag gjorde det. Du var så förstående med mig. Jag tar små steg nästan varje dag för att hitta glädjen igen. Den glädjen jag kände inom mig när du var här. Det är inte lätt, tror faktiskt det är bland de absolut svåraste jag har gjort. Men vad kan jag förvänta mig? Jag förlorade min absolut bästa vän. Du vandrade vidare liksom, utan mig. Och jag ville så gärna tro att jag kunde rädda dig, att jag kunde läka dig. Göra dig hel igen. Det var min högsta önskan. Men så kunde jag inte det och allt föll ur mina händer, jag tappade greppet. Jag hoppas verkligen att när jag kommer att vi ses då. även om det kanske är längre kvar, så är de min högsta önskan, att få träffa dig igen. Jag är övertygad om att jag då skulle bli hel igen. att den där delen som saknas inuti mig fylls upp igen. För det är tomt. Du hade sån stor plats i mitt liv, i mitt hjärta. Jag gjorde vad som helst för dig. Och jag saknar att göra det för dig. Jag saknar dig, så fruktansvärt mycket. Som vi alltid sa, Jag älskar dig tills döden skiljer oss åt och långt därefter ♥
6 månader har gått sen vi sa hejdå. Det värsta hejdå i mitt liv. För vi var där tillsammans, bara du och jag som hade tiden att prata och skratta. Tiden att förlåta varandra innan du tog ditt sista andetag. Paniken som jag kände då fick mig att spr...
Det är som ett stormigt hav.Ibland slår det till så kraftigt och plötsligt och lika plötsligt blir det lugnt igen. Lugnet har jag inga problem med, det är de kraftiga.Vet bara inte riktigt hur man ändrar vädret mitt i en storm.Tills dess att jag ve...
För precis ganska exakt fem år sedan så gav vi varandra en godnattkram och pussades som vi brukade göra. Du bad mig att väcka dig för du skulle och jobba. Självklart gjorde jag det. Jag försökte iaf. Tänk om vi hade vetat kvällen innan att d...
Ibland så är inte saker rätt.Rätt ofta, men ibland är det mer än inte rätt, mer än fel. Men jag är glad och tacksam över alla råd du gett mig, verkligen tack! Men det gör mig väldigt ledsen att din lilla tjej inte får växa upp med dig, samti...
Oj vad vi hade firat om du hade varit här! Tack för att du för 7 år sedan idag gjorde min jobbiga dag till en helt underbar dag, en dag jag får minnas med glädje varje år, så länge jag lever.Jag är dig evigt tacksam för allt Emma! ...
