Lång dag, väldigt tuff dag.

Gör så ont när man känner hur något går sönder inombords. Men samtidigt så kände jag hur du försökte läka det. Försökte, trots tårar, trots tjaffs, trots lögner, trots att du svek mig. För sanningen är ju den att du gjorde det. Bigtime dessutom. Men jag behöver dig, allra helst när jag är som svagast så vad skulle jag vara för människan om jag vände ryggen till när du är svag? Jag släppte in dig, du släppte in mig. Jag älskar dig och gör det minst lika mycket som igår om inte mer idag även fast jag vet. Vet allting, hoppas jag. Inga mer lögner. Jag vet att det är fel och det tar ont i mig när jag tänker på det, magen värker. Men när det är dåligt så kan det ju bara bli bättre. Även fast jag inte tycker det är dåligt, bara lite upp och ner just idag. Men jag är stolt över dig, vill inte leva utan dig och älskar dig mer än allt annat.