Det är aldrig lätt.

På ett eller annat sätt så försvinner energin. Lusten att vilja, kraften att orka. Den är som bortblåst dom gångerna som energin sugs ut. Smyga sig fram är det bästa, men även krävande. En dag i taget, nittio steg framåt. Jag är stolt över mig själv och min karl. Vi kämpar på som tusan. Älskar honom oändligt.