Ingen sa att det skulle bli enkelt, ingen gillade ens tanken. Men jag älskade tanken, för jag behöver det här. Har saknat det så himla mycket. Och om jag fick välja så skulle jag välja just det här. Men bara tanken av att jag troligen inte kommer få känna det där lena eller höra det fina är rätt så jätte jobbig. Men jag är glad, glad att det är tillbaka. Känner ro i hela kroppen. Men också oro, jag bryr mig väldigt mycket, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Och oron finns där kommer nog alltid att göra den med. Hur som så har jag saknat allt så jäkla mycket. Men det är synd att man inte kan välja vad eller vem man ska älska.