För er betyder det ingenting men för mig betyder det någonting. 

Då var jag så säker på att jag inte skulle klara av det.

Att jag inte skulle klara av någonting alls utan dig.

Men nu står jag här, utan dig. Och jag lever.

En sån simpel sak som att kasta din tandborste har tagit emot.

Löjligt kanske men jag har varit rädd att om jag gjorde det så skulle ännu en bit av dig försvinna ur mitt liv. Men jag har insett att det spelar ingen roll hur mycket saker jag än har kvar som påminner om dig eller som är ditt, du valde bort mig. Bara dumt av mig att ha kvar bilderna på väggen eller tandborsten på toan, det ger inte mig ett skit att ha dom sakerna kvar. Så nu har jag tagit steget och kastat din tandborste och tagit ner bilderna från väggen, och det känns bra. Jävligt trist men bra.  

Bra, helt okej, underbart en del dagar.
Helt utan dig.