Jag klagar alltid på att det aldrig händer något. Och det gör det nästan aldrig men när det väl händer något så är det oftast alldeles för stort och oftast dåligt. Varför kan det aldrig vara små bra saker som händer istället?    

- 

Jag har tänkt mycket nu i två dagar överhuvudtaget. Man blir rätt tagen när man är nära på att förlora någon som står en nära. Jag har redan förlorat två stycken. Kan jag få ha kvar dom få jag har?  

- 

Den här gången gick ju allting bra, men det kunde samtidigt ha slutat väldigt illa. Det är såna här gånger jag blir jävligt snabb på att berätta för dom jag tycker om att jag tycker om dom. För jag är ärligt talat LIVRÄDD för att förlora någon fler. Smärtan när man förlorar någon går inte att beskriva. Det gör så förbannat ont. Det är så orättvist.  

-

-

Jag går in i min egna bubbla och spånar sönder.

Spånar om allt som går att spåna om.   

-

Jag vill bara att ni som är viktiga för mig ska veta om det.

Jag tycker om er väldigt mycket.