Ivrigt väntade jag på ett svar, hoppades på ett svar. Och när svaret kom så blev jag nervös. Fjärilar i magen, leende på läpparna och glädje i hela kroppen. Bara av ett samtal. Ivrigt och med ett leende klev jag på bussen. Kärleksfullt träffar jag den jag saknat i över ett halvår. Springer fram, skrattar, kramas och pussas. Lycka! Myser ner i soffan och bara är. Försöker i ord förklara vilken kärlek jag känner, men det går inte. Den är för stor, för betydelsefull. Du förstår mig och jag förstår dig. Dyrbara du, jag älskar dig!