Till att börja med så får jag sitta själv. Utan att någon ska sitta breve och snarka eller vilja gå på toa och allt det där! SEN får alla passagerare en liten julklapp av flygvärdinnorna. Och pricken på i:et är när självaste kapten börjar sjunga "ser du stjärnan i det blå". Ja grymt som fan och alla fick ett leende på läpparna. Så tack sas, ni gjorde min dag! :) 

Försöker ordna så bra jag kan.

Mixtrar ihop det ena och det andra, men ändå så är det jag som får skiten, jag som står i mitten. Vill kasta mobilen åt helvete och aldrig mer köpa en ny. Jag ska sköta allt mitt, fixa och ordna allt som har med mig och göra sen ska jag fixa och ordna åt alla andra. Även om jag önskar så kan jag inte det. Om jag ska få skit så räcker jag tyvärr inte till! Vill inte räcka till då heller. Den här semestern kan inte komma bättre. Bli uppskattad för det man gör och få kärlek från människor jag älskar, från människor som älskar mig. Inte så att jag inte älskar någon här nere eller blir älskad här. För det blir jag, bigtime! Men just det här tär på mig. Jag blir tokig, vet inte om jag ska skratta, gråta eller bli förbannad. Men nu ska jag tränga bort det. Se framåt och längta tills jag får träffa min stjärna. Helt sjukt vad jag längtar. Men snart, snart snart.