Har massor att skriva egentligen, fast ändå inte så jag skiter i att skriva. Tänker inte skriva något om julklappar eller så, inte för att jag inte är nöjd. Är supernöjd. Men jag orkar helt enkelt inte, kommer ändå läsa mig less på alla andras bloggar om vad dom fick i julklapp. Idag är nästan precis alla ute och krökar. Super skallen av sig, och jag sitter här med två små cider. Mjaa, mitt eget fel! Fast jag vill ändå inte gå ut. Har aldrig förstått varför? Trängas med alla, skrika för att höra varandra, köa till baren i 30 minuter för att kunna köpa en öl eller cider. Mjaa.. bättre saker har jag ju för mig än så! Eller egentligen inte? Vill bara mysa med min stjärna så mycket jag kan innan jag åker. Underlättar iförsig om man får svar från personen. Men men det ordnar sig? Var på dålig bio idag också med familj + mormor och morfar. Stig-Helmer eller nått? Vem bryr sig? Finns viktigare saker att bry sig om. Har en stark åsikt som jag egentligen inte kan ha, för jag har aldrig smakat. Men om just det här kan jag ha en åsikt, för det tog ifrån mig någon jag tyckte väldigt mycket om. Och då tycker jag att jag faktiskt kan bli förbannad när någon jag bryr mig om leker med skiten. Skitsak! Ah positiva Frida. Ska försöka få tag på min stjärna, blir som alltid sådär löjligt glad när vi pratar. 

Två underbara nätter och tre underbara dagar med det dyrbaraste.

Vill vara hos dig nu, hela tiden. Alltid! 

Ivrigt väntade jag på ett svar, hoppades på ett svar. Och när svaret kom så blev jag nervös. Fjärilar i magen, leende på läpparna och glädje i hela kroppen. Bara av ett samtal. Ivrigt och med ett leende klev jag på bussen. Kärleksfullt träffar jag den jag saknat i över ett halvår. Springer fram, skrattar, kramas och pussas. Lycka! Myser ner i soffan och bara är. Försöker i ord förklara vilken kärlek jag känner, men det går inte. Den är för stor, för betydelsefull. Du förstår mig och jag förstår dig. Dyrbara du, jag älskar dig!

Till att börja med så får jag sitta själv. Utan att någon ska sitta breve och snarka eller vilja gå på toa och allt det där! SEN får alla passagerare en liten julklapp av flygvärdinnorna. Och pricken på i:et är när självaste kapten börjar sjunga "ser du stjärnan i det blå". Ja grymt som fan och alla fick ett leende på läpparna. Så tack sas, ni gjorde min dag! :) 

Jag är snabb som vanligt.

Såg igår att du inte finns kvar bland oss, fett trist!

Du var den vuxna människan som såg till att jag inte ramlade över kanten. Även om alla hatade att se oss tillsammans så brydde jag mig inte. Du fanns där för mig och jag mådde alltid bra när vi umgicks. Så varför skulle jag bry mig om vad alla andra tyckte? Men tack för att du såg till att jag inte ramla över kanten och för alla skratt såklart! Ha ett vakande öga på mig lite då och då nu också. Kan behövas ibland. Hoppas du sover gott!

Det är mindre kul när den man trodde alltid skulle finnas där, den man trodde aldrig skulle vända en ryggen. Gör just det, vänder en ryggen. Det känns, men samtidigt så kanske det inte är något? Jag menar, bara för att man inte svarar i telefonen så betyder ju inte det något? Jag är ju så van vid att hon inte svarar, men det är någonting som inte är som det ska. Jag hatar att inte veta. Inte veta om jag har gjort fel, om jag sagt något fel eller om människan bara helt enkelt är less på mig. Eller om det har hänt något. Jag menar, tänk om det har hänt något? Skulle bara så gärna vilja veta varför. Hade gjort vad som helst bara för att få säga Hejdå. Eller få säga vi ses snart igen. Men nu blir det inte så och det suger. Men jag hoppas att hon vet att hon är det dyrbaraste jag har, att jag älskar henne vad som än händer. Och jag hoppas att hon fortfarande älskar mig också.

Satt och titta igenom datorn här hemma i Norrland. Och allt verkar vara borta, bilder och musik... Men det fanns en låt kvar, en enda och det är lite gulligt att det just var den här. För just den här låten brukade jag och den bästa lyssna på.
 

http://www.youtube.com/watch?v=NAfLqVLtifE