Direktlänk till inlägg 17 mars 2013
Försöker stänga in det långt in.
Försöker le så ofta jag kan, så mycket jag orkar.
Försöker vara som vanligt, men vad är vanligt?
Vanligt är när du är i mitt liv, levande, precis som du alltid varit.
Men nu är du tydligen inte levande, så jag vet inte längre vad vanligt är.
När jag väl lyckas slappna av så kommer tårarna, pressar tillbaka dom.
Fortsätter att låtsas som ingenting. Det är bäst så.
Vågar inte försöka förstå.
6 månader har gått sen vi sa hejdå. Det värsta hejdå i mitt liv. För vi var där tillsammans, bara du och jag som hade tiden att prata och skratta. Tiden att förlåta varandra innan du tog ditt sista andetag. Paniken som jag kände då fick mig att spr...
Det är som ett stormigt hav.Ibland slår det till så kraftigt och plötsligt och lika plötsligt blir det lugnt igen. Lugnet har jag inga problem med, det är de kraftiga.Vet bara inte riktigt hur man ändrar vädret mitt i en storm.Tills dess att jag ve...
För precis ganska exakt fem år sedan så gav vi varandra en godnattkram och pussades som vi brukade göra. Du bad mig att väcka dig för du skulle och jobba. Självklart gjorde jag det. Jag försökte iaf. Tänk om vi hade vetat kvällen innan att d...
Ibland så är inte saker rätt.Rätt ofta, men ibland är det mer än inte rätt, mer än fel. Men jag är glad och tacksam över alla råd du gett mig, verkligen tack! Men det gör mig väldigt ledsen att din lilla tjej inte får växa upp med dig, samti...