Egentligen borde jag skita i det.

Varför skulle jag vara en del av familjen, av släkten. Det vore ju dumt att tänka så. Kanske är det löjligt men det tar lite att vara bortvald av någon som man faktiskt älskar, trots all skit så älskar jag dig. Jag önskar så gärna att du kunde vara stolt över mig, att du kunde älska mig. Både du och jag vet att du hade hoppats på att jag hade glömt, så du kunde få vara med din släkt och familj i fred. Men du verkar ha glömt att jag är din dotter, jag är en del av din familj.