Sitter och diskuterar med mig själv.
Bara för drygt 1½ vecka sen så gillade jag nästan det jag såg i spegeln. Men nu, nu vill jag kräkas över det jag ser... Det känns som att jag har gått upp MINST 5 kilo. Om inte 10.. men i själva verket har jag gått upp; 1,3 drygt. Det låter inte ALLS så mycket, inte jämfört med HUR jag känner mig. Jag känner mig riktigt stor, känns som att jag går och drar in magen nu och då för att jag är så stor. buhu tänker ni, här sitter hon och skriver ännu en inlägg och enbart klagar över sig själv och sitt liv.. Men nej, för en gångs skull så försöker jag få mig själv att inse att det faktiskt inte är HELA världen att jag gått upp 1,3.. Det är inte 10 kilo.. TACK GODE GUD FÖR DET!
Jag vill ha någon som skriker på mig att ta mig ut på dom där promenaderna, för dom hjälpte faktiskt. Jag vill att någon säger åt mig att inte trycka i mig allt det där goda, som troligtvis har orsakat min viktuppgång. Men det blir väl lätt så, att man "tröst" äter när man saknar någon så det gör ont.. Jag antar det iaf.
-
-
-
Jag gillar inte riktigt det här med att vara ensam.
Sitter och diskuterar med mig själv.
Bara för drygt 1½ vecka sen så gillade jag nästan det jag såg i spegeln.
Men nu, nu vill jag kräkas över det jag ser... Det känns som att jag har gått upp MINST 5 kilo.
Om inte 10.. men i själva verket har jag gått upp hela ; 1,3 drygt. Det låter inte ALLS så mycket,
inte jämfört med HUR jag känner mig. Jag känner mig riktigt stor, känns som att jag går och drar
in magen nu och då för att jag är så stor. buhu tänker ni, här sitter hon och skriver ännu en inlägg och enbart
klagar över sig själv och sitt liv.. Men nej, för en gångs skull så försöker jag få mig själv att inse att
det faktiskt inte är HELA världen att jag gått upp 1,3.. Det är inte 10 kilo.. TACK GODE GUD FÖR DET!
Jag vill ha någon som skriker på mig att ta mig ut på dom där promenaderna, för dom hjälpte faktiskt.
Jag vill att någon säger åt mig att inte trycka i mig allt det där goda, som troligtvis har orsakat min viktuppgång.
Men det blir väl lätt så, att man "tröst" äter när man saknar någon så det gör ont.. Jag antar det iaf.
Jag gillar inte riktigt det här med att vara ensam.Sitter och diskuterar med mig själv.Bara för drygt 1½ vecka sen så gillade jag nästan det jag såg i spegeln.Men nu, nu vill jag kräkas över det jag ser... Det känns som att jag har gått upp MINST 5 kilo.Om inte 10.. men i själva verket har jag gått upp hela ; 1,3 drygt. Det låter inte ALLS så mycket,inte jämfört med HUR jag känner mig. Jag känner mig riktigt stor, känns som att jag går och drarin magen nu och då för att jag är så stor. buhu tänker ni, här sitter hon och skriver ännu en inlägg och enbartklagar över sig själv och sitt liv.. Men nej, för en gångs skull så försöker jag få mig själv att inse attdet faktiskt inte är HELA världen att jag gått upp 1,3.. Det är inte 10 kilo.. TACK GODE GUD FÖR DET! Jag vill ha någon som skriker på mig att ta mig ut på dom där promenaderna, för dom hjälpte faktiskt.Jag vill att någon säger åt mig att inte trycka i mig allt det där goda, som troligtvis har orsakat min viktuppgång.Men det blir väl lätt så, att man "tröst" äter när man saknar någon så det gör ont.. Jag antar det iaf. Jag gillar inte riktigt det här med att vara ensam.
Thess
23 februari 2011 13:10
Det handlar inte om kilona vågen visar, eller vad spegelbilden visar. Det handlar om att lära sig älska sig själv, med ett kilo mer eller mindre. :) Vilket är svårt ibland, men det går med träning (av psyket)!
Det jag tänker på gällande din viktuppgång, kan det inte vara din medicin? För Graves Disease? Den sjukdomen innebär ju bl.a att ämnesomsättningen blir för hög och att man då kan tappa mycket i vikt. Och om du nu tar medicin för det och den inte är lika hög längre.. Nu tappade jag bort mig själv, men du förstår nog ;) Det var bara en tanke iaf!
I slutändan är det bara en själv som kan skrika på en, man vet aldrig vem som försvinner från sin sida eller stannar kvar. Så skrik på dig själv, tänk att "okej, jag går i 20min bara". Men när dom 20min har gått, då kommer du förmodligen fortsätta gå ;)
L Keinström
23 februari 2011 15:40
Jo jag vet att det handlar om att älska sig själv. Men det är betydligt lättare sagt än gjort.
Har inte fått någon medicin för att bota själva sjukdomen. Nu äter jag bara betablockerare som minskar hjärtklappningen, så det är det nog inte heller.
Jo jag vet men det är väldigt skönt när någon annan skriker och peppar en också, känna lite stöd :p
Miia
23 februari 2011 13:25
SV; för att Brolle , elr Kjell som han nu heter, är förbannat jävla snygg! ;)
serru
http://biorck.blogg.se
L Keinström
24 februari 2011 16:46
Haha.. han var faktiskt och tittade på min lägenhet för något år sen och då verkade han helt okej... MEN efter jag hade åkt flygplan med grabben så är han inte ens snygg någonstans.. Han beter sig som om han vore världens kändis.. Vilket han inte alls är.. En mupp! ;)
Thess
23 februari 2011 21:44
Okej, hur kommer det sig att du inte fått någon medicin för den sjukdomen? Ska den bara försvinna av sig själv? :/ Du behöver inte svara om du vill, jag är bara en random som kom in på din blogg :D Blev lite nyfiken bara!
Absolut är det lättare sagt än gjort att börja älska sig själv. Men man måste väl börja någon gång, börja försöka? Och det sitter i psyket, inte i det fysiska :)
"Hejja hejja! kämpa på! kom igen nu då! några minuter till pallar du allt. gå tills du spyr.." :D
L Keinström
24 februari 2011 15:18
Nej det gör den inte vad jag vet.. Men jag ska bli skickad till medicinska. Trodde jag skulle få tid direkt efter mitt första läkarbesök men inte.. Har fått remiss dit om en månad..
Jag har försökt tro mig, jag har stått framför spegeln med meningar och pratat med mig själv. Det ska tydligen hjälpa, och det gjorde det väl, bara det att då vägde jag - dom här 1,3.. Fast nu har jag lyckats gå ner lite igen, nu ligger jag "bara" 0,9 för mycket :P haha
Haha!!! =D tack :) Du gjorde ett ordentligt leende på mina läppar!
Thess
24 februari 2011 18:26
Okej, hoppas du får medicin och allt som du behöver! Konstigt att du inte blev ditskickad direkt, Graves sjukdom är inget man bara vänder ryggen till. Dom borde verkligen remitterat dig dit på direkten, inte om en månad. Men bättre sent än aldrig antar jag :)
Ja, dom där meningarna är betydelsefulla. Även om man kan känna sig lite smått löjlig när man säger dom. Själv började jag garva för mig själv första gångerna. Men fortsätt med dom meningarna, även om du skulle ligga +1,3kg eller 3kg t.ex Det handlar om att må bra i den kropp man har. Och så lite skillnad som det där är inget märkbart. Även det kanske är det i ditt huvud. Jobba på med tankarna! Det tar tid och är svårt, men det går :)
Ja men det var så lite så! ;D
L Keinström
25 februari 2011 17:52
Det hoppas jag med! Känns som att det gått och blivit värre, hade en mindre bra dag idag.. riktigt dampig för att hjärtat gick så snabbt.. Och svettas gör jag.. mer än vanligt så är lite nojjig över det. Ja bättre sent än aldrig, får bara hoppas att det inte utvecklas till något dåligt under tiden :)
Det är dom verkligen! .. Ja jag med, men sen stod jag där och grät som ett barn. Jag har gett upp dom meningarna just nu. Just nu handlar det om att ta sig upp på morgonen bara.. Lite knas helt enkelt. Men jag vet att det går. Måste bara ge mig fan på att stå där och prata med mig själv :)
Thess
25 februari 2011 21:09
Vad trist att du hade en mindre bra idag idag, sånt är alltid jobbigt. Inge allvarligt hoppas jag? Ibland är dom dagarna dock "nödvändiga". I alla fall för min egen del, det ger mig tillfället att lätta hjärtat på alla dess känslor, gråta floder & skrika av mig om jag nu behöver. Sen dagen efter vaknar jag med en annan energi.
Meningarna finns alltid kvar ;) Att ta sig upp på morgonen är såklart ett plus, trist om hela ens liv spenderades på den lilla ytan centimetrar som en säng består av. Men jag förstår hur du menar, ibland är det en stridskamp att ta det där steget som förflyttar en från sängen. Men kämpa på!
L Keinström
26 februari 2011 11:56
Jo det är lite trist, Nej bara det att hjärtat gick på högvarv och det var ungefär som en brinnande eld inuti mig. Jävla sjukdom alltså! Jo men tyvärr var det inte en sån dag där man lättar på allt.. det var "bara" hjärtat som fuckade till det.
Precis :) haha ja det vore jävla trist :P Jo det är ju det en del gånger. Japp det gör jag varje dag :)
Oj vad vi hade firat om du hade varit här! Tack för att du för 7 år sedan idag gjorde min jobbiga dag till en helt underbar dag, en dag jag får minnas med glädje varje år, så länge jag lever.Jag är dig evigt tacksam för allt Emma! ...
