Jobb, Jobb och lite mer jobb.
Jag trivs, helt klart! Men självklart finns det ett men, det är ovant att sova ensam.. har blivit en vana att somna brevid mitt hjärta och att vakna upp brevid honom. Men det går ändå.. men det är inte men.. Men är väl att det hade varit skönt att få ha ett tak över huvudet. Och veta att jag kan komma dit vilken tid på dygnet det än är. Men så är inte läget just nu och jag överlever, jag har så mycket annat att vara glad för. Jag önskar bara att jag kunde vara glad för det och inte tänka på problemen.. men det är väl lättare sagt än gjort. Nu ska jag röka, borsta tänderna, ge frukost till boendet och sen till Norrtälje.