Igår fick jag en annan bild. 
Idag när jag tänker tillbaka på åren så ser jag ju faktiskt att det här inte var första gången.

Och det gör mig uppriktigt ledsen. Jag trodde innerligt att vi alla hade typ samma bild.

Vi ger men vi tar inte, vi ger och får. När man är påväg på fel stig så har man en hand där som hjälper en, styr en på rätt stig igen. När det uppstår ett problem så pratar vi om det, vi rensar luften innan det ens har hunnit bli dålig luft. Vi delar glädjen i livet med varandra men även sorgerna. Vi finns där för varandra, i alla lägen. Solidaritet

Det är den bilden jag trodde vi hade. Men tydligen är det inte alla av oss som har den bilden. 
Och det gör mig ärligt talat rädd. För tänk om jag hade varit den igår, den som behövde den där handen.

Vart fan var solidariteten där!? Bryr vi oss så jävla lite om människorna runt om oss så vi helt enkelt skiter i det?
Vår egen lycka och glädje för stunden verkar vara viktigare än att ta hand om en vän. 

Jag fick lära mig igår att jag bevisligen inte kan lita på dom så som jag trodde. Jag skulle aldrig ha bara er som skydd och stöd. För ni bevisade igår att ni är absolut inget att ha när det gäller solidaritet.

Om ni bara visste hur viktigt kärlek och gemenskap är för mig.

Jag har aldrig tidigare känt mig så tom eller ensam som jag gör efter att du försvann. Även fast det har gått tre år så är det fortfarande så där tomt inombords och ibland känns det verkligen som att jag är helt ensam. Idag för tre år sedan var det meningen att vi skulle fira din 24 års dag, jag skulle baka en tårta till dig och väcka dig på sängen med tårta och presenter, skämma bort dig hela dagen och få dig att förstå att du var den bästa vännen man någonsin kan ha. Men nu blev det inte så, istället så begravdes du på din 24års dag. Tårtan bytes ut till lugnande och alkohol och presenterna bytes ut mot blommor att lägga på din kista. Värsta dagen någonsin, att behöva begrava den som vet allt om en, den som alltid förstår dig och tröstar dig när du behöver, skrattar med dig och ibland åt dig. Den som du gör allt för. När man måste begrava den människan och någonstans försöka förstå att sin bästa vän inte kommer tillbaka då går allt sönder. 

Grattis min älskade på födelsedagen!

Jag älskar och saknar dig varje minut.

Idag är det en sån där skitdag.

Då saker händer som inte ska hända, men det är bara att le och vara glad.

Men varför det egentligen är en skit dag från början är för att det är ännu en sån här dag då du inte är med mig. Och den här dagen gör extra ont varje år, för det var då du tog dina sista andetag. Jag saknar dig så det gör ont i hela mig. Om du bara hade varit här så hade vi ryckt på axlarna och skrattat åt det, skratta gjorde jag ändå men det var lite ensamt att göra det utan dig. Jag är alltid lite ensam utan dig ♥

   
Du är den jag vill dela hela mitt liv med! 
Att du skulle vandra vidare efter tre veckor gjorde mig såklart ledsen men jag valde att leva i nuet och njuta av dom där tre veckorna. Och du är kvar än idag, fyra år senare. Så nånting rätt har jag väl förhoppningsvis gjort :) 
Jag älskar dig så vansinigt mycket! 

Borde skriva något bra, något glatt. Men det kommer de med någon dag. 
Idag är det fem år sedan du dog andreas. Jag saknar dig, Emma och Patrik så det gör ont. NI var så viktiga för mig allihopa. Jag har tagit med mig så mycket av er. 


Varje dag dom senaste dagarna har det kommit upp bilder och minnen på er, mest på emma. Jag lever än idag, fem år senare, tre år senare och två år senare utan er. Det är svårt, men vem sa att livet skulle vara lätt? Jag önskar bara att jag hade fått ha er kvar i livet så vi hade kunnat få uppleva alla saker tillsammans, det är min absolut högsta önskan. Och det gör mig ledsen att den aldrig kommer slå in. Tänk er hur jävla häftigt det hade varit att gå på shpongle tillsammans i vår.. tänk er bara! Ni är magiska mina älskade fjärilar!

Det är så konstigt att leva utan dig.

Absolut så har det blivit bättre, jag gråter inte längre varje dag, jag tillåter mig själv att göra roliga saker men även när jag har det roligt så kan jag helt enkelt inte få bort rösten i huvudet som säger, om du hade varit här. Då hade allt varit så mycket roligare, så mycket bättre. Jag är självklart så himla tacksam och glad över dom jag har runt om mig. Vet inte vad jag skulle göra utan dom. Men att du skulle dö var absolut det sista som fick hända. Det var de som inte fick hända i mitt liv. Men så hände det, och det tog luften ur mig. Hur hårt jag än försöker så är det alltid något som saknas i mig, jag känner det inuti i mig hur en del saknas där inne, hur det ekar tomt där. Jag tänker på dig varje dag. Men en del dagar då gör det sådär extra ont igen. Då jag bara verkligen önskar att du var här. Att vi bara satt i soffan och kramades och gjorde absolut ingenting. Det lugnet vi hade. Det har jag aldrig upplevt innan jag träffade dig. Vi kunde sitta breve varandra i flera timmar helt tysta och hålla på med vad vi än gjorde utan att det kändes konstigt på något sätt. För dig kunde jag berätta allt och du förstod mig alltid, vad det än var så förstod du mig. Så fruktansvärt skönt. Jag behövde aldrig be om ursäkt för att gjorde något konstigt för du förstod varför jag gjorde det. Du var så förstående med mig. Jag tar små steg nästan varje dag för att hitta glädjen igen. Den glädjen jag kände inom mig när du var här. Det är inte lätt, tror faktiskt det är bland de absolut svåraste jag har gjort. Men vad kan jag förvänta mig? Jag förlorade min absolut bästa vän. Du vandrade vidare liksom, utan mig. Och jag ville så gärna tro att jag kunde rädda dig, att jag kunde läka dig. Göra dig hel igen. Det var min högsta önskan. Men så kunde jag inte det och allt föll ur mina händer, jag tappade greppet. Jag hoppas verkligen att när jag kommer att vi ses då. även om det kanske är längre kvar, så är de min högsta önskan, att få träffa dig igen. Jag är övertygad om att jag då skulle bli hel igen. att den där delen som saknas inuti mig fylls upp igen. För det är tomt. Du hade sån stor plats i mitt liv, i mitt hjärta. Jag gjorde vad som helst för dig. Och jag saknar att göra det för dig. Jag saknar dig, så fruktansvärt mycket. Som vi alltid sa, Jag älskar dig tills döden skiljer oss åt och långt därefter ♥