Man tror att man känner någon, tycker man gör det iallafall. Borde göra det efter ett halvår under samma tak. Obehagligt när en människa blir ett monster. En människa gör inte såna saker. Förstår inte situationen, allting går så snabbt. På några sekunder så står man utanför, ingen aning om vad som händer på insidan. Hör bara skriken, känner rädslan och håller andan samtidigt som man ber dom att skynda sig, ber dom att trycka på gasen. Känns som en evighet, får fram att dom måste komma innan det är försent. 

You think that my stomach is big.
You think my thighs are so fat that they go together.
You think I'm stupid.
You think you're better than me.

But do you remember your days?
The day you were evicted?
The day you chose the bottle in front of your flesh and blood?
The day you first hit a woman?
The day that someone had enough and fought back?

Remember those days idiot.

Falska människor.

Såna som pratar och pratar, berättar historia efter historia. Övertygande, pratar och pratar, historia efter historia som i slutändan ändå bara är en lögn. Berättar för alla hur mycket bättre den är än andra. Hinner också få med att det man har lyckats med är ändå inte något att vara nöjd över. För den har ju lyckats med så mycket i livet. Idioti.

Först var det frukosten som blev svart och idag var det vår mjuka pepparkaka jag bakat åt oss. Den var lika svart som kakformen. Och inte nog med det så kom det tillräckligt med rök från svarta kakan så brandlarmet gick. Såklart så nådde jag inte brandvarnaren så Sam fick komma och klättra. Lagomt kul sätt att vakna på, nyårsdagen också. Så förlåt om jag väckte någon i huset! ;p 

Love

Kärleken till dig växer bara mer och mer för varje dag som går.

Jag älskar dig ♥

Målar väggar & tvättar över tiden, rastlös & hungrig karl bakom mig. Tvätten & en puss till min karl. 

Massa kärlek ♥

Ännu en gång så är du så där långt borta igen.

Jag blundar igen och ser dig precis som innan bara det att nu så är det svårt att se dig levande. Jag ser bara det där gråa skalet, det skalet som du hatar. Jag känner en saknad, en sån enorm saknad. För den här gången så känns det som att det är färdigt. Och vad gör jag då? Snälla säg mig, vad gör jag då? Det river i mig, det gör ont. Allt jag vill är att ha dig nära, ha dig här. Få ge dig all kärlek i världen så du orkar. Min kärlek till dig är ju gränslös. Jag älskar dig. Så snälla lämna mig inte här, du vet att jag inte klarar av det. Vi ska ju leva, du&jag, föralltid.