Sitter och diskuterar med mig själv.
Bara för drygt 1½ vecka sen så gillade jag nästan det jag såg i spegeln. Men nu, nu vill jag kräkas över det jag ser... Det känns som att jag har gått upp MINST 5 kilo. Om inte 10.. men i själva verket har jag gått upp; 1,3 drygt. Det låter inte ALLS så mycket, inte jämfört med HUR jag känner mig. Jag känner mig riktigt stor, känns som att jag går och drar in magen nu och då för att jag är så stor. buhu tänker ni, här sitter hon och skriver ännu en inlägg och enbart klagar över sig själv och sitt liv.. Men nej, för en gångs skull så försöker jag få mig själv att inse att det faktiskt inte är HELA världen att jag gått upp 1,3.. Det är inte 10 kilo.. TACK GODE GUD FÖR DET!
Jag vill ha någon som skriker på mig att ta mig ut på dom där promenaderna, för dom hjälpte faktiskt. Jag vill att någon säger åt mig att inte trycka i mig allt det där goda, som troligtvis har orsakat min viktuppgång. Men det blir väl lätt så, att man "tröst" äter när man saknar någon så det gör ont.. Jag antar det iaf.
-
-
-
Jag gillar inte riktigt det här med att vara ensam.
Sitter och diskuterar med mig själv.
Bara för drygt 1½ vecka sen så gillade jag nästan det jag såg i spegeln.
Men nu, nu vill jag kräkas över det jag ser... Det känns som att jag har gått upp MINST 5 kilo.
Om inte 10.. men i själva verket har jag gått upp hela ; 1,3 drygt. Det låter inte ALLS så mycket,
inte jämfört med HUR jag känner mig. Jag känner mig riktigt stor, känns som att jag går och drar
in magen nu och då för att jag är så stor. buhu tänker ni, här sitter hon och skriver ännu en inlägg och enbart
klagar över sig själv och sitt liv.. Men nej, för en gångs skull så försöker jag få mig själv att inse att
det faktiskt inte är HELA världen att jag gått upp 1,3.. Det är inte 10 kilo.. TACK GODE GUD FÖR DET!
Jag vill ha någon som skriker på mig att ta mig ut på dom där promenaderna, för dom hjälpte faktiskt.
Jag vill att någon säger åt mig att inte trycka i mig allt det där goda, som troligtvis har orsakat min viktuppgång.
Men det blir väl lätt så, att man "tröst" äter när man saknar någon så det gör ont.. Jag antar det iaf.
Jag gillar inte riktigt det här med att vara ensam.Sitter och diskuterar med mig själv.Bara för drygt 1½ vecka sen så gillade jag nästan det jag såg i spegeln.Men nu, nu vill jag kräkas över det jag ser... Det känns som att jag har gått upp MINST 5 kilo.Om inte 10.. men i själva verket har jag gått upp hela ; 1,3 drygt. Det låter inte ALLS så mycket,inte jämfört med HUR jag känner mig. Jag känner mig riktigt stor, känns som att jag går och drarin magen nu och då för att jag är så stor. buhu tänker ni, här sitter hon och skriver ännu en inlägg och enbartklagar över sig själv och sitt liv.. Men nej, för en gångs skull så försöker jag få mig själv att inse attdet faktiskt inte är HELA världen att jag gått upp 1,3.. Det är inte 10 kilo.. TACK GODE GUD FÖR DET! Jag vill ha någon som skriker på mig att ta mig ut på dom där promenaderna, för dom hjälpte faktiskt.Jag vill att någon säger åt mig att inte trycka i mig allt det där goda, som troligtvis har orsakat min viktuppgång.Men det blir väl lätt så, att man "tröst" äter när man saknar någon så det gör ont.. Jag antar det iaf. Jag gillar inte riktigt det här med att vara ensam.
